Det har varit tyst ett bra långt tag nu.
Jag har som alla andra, perioder där man måste hämta energi. Vilket jag nu har gjort.
Det händer mycket och det går relativt fort.
Soldaterna är så pass bra att man nu börjar känna sig nästan onödig,systemet kanske ändå kommer funka. Jag blir så stolt! Känns som att jag kan lämna mitt jobb med huvudet högt.
Efter två veckor med en del uppgivenhet,slitande i hår och framför allt träning så har soldaterna fått in passiv markering på föremål med hjälp av klicker :
Nu väntar en vinterutbildning uppe i Överkalix förmodligen min sista utbildning av hundförare i vintermiljö inom försvarsmakten. Jag ska njuta för jag verkligen älskar det.
