Hösten är så deprimerande. Jag är ena sekunden peppad för allt och andra sekunden helt nere,fryser är trött och självklart att jag ska ha PMS veckan innan polis fystesterna.TACK!
Det är ju helt underbart att springa med två ballonger till bröst och en mage som förmodligen innehåller tvillingar (som det känns).
Min starka vilja ha runnit mellan händerna på mig nu.
Jag blir så trött på att vara trött!
Jag vet att jag får skylla mig själv. Att mina mål inte varit nog tydlig, att jag inte lagt den tiden som min kropp behöver för att komma i den form den ska.
Och visst gör det mig förbannad,riktigt jävla förbannad. Att jag njuter av att leva utan träningen som en av dom större delarna av mitt liv.
Planen var att gyma i kväll,men det blir inget. Jag kommer se ut som ett surt barn som inte får som den vill och den är inte den viljan jag vill gå till gymet med.För den är as jobbig och jag kan lätt slå i saker (eller låsa in mig på toaletten).
Nu orkar jag inte bry mig mer nu åker jag hem och har myskväll som jag haft dom senaste 5 månaderna,sug på den!
