Some of my latest photoshoots

Blekinge Län

 http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=45542KTL52M3HBFP

 http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=41IQ5AGJDOACFPI2

http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=457AF47DBKDT4J51  

http://www.svenskfast.se/hemnet/pages/ObjectView.aspx?objectid=456AJ1VH067ELNCC

 http://www.hemnet.se/bostad/fritidshus-4rum-sturko-karlskrona-kommun-ronnevagen-24-4992721

 http://objekt.fastighetsbyran.se/Templates/Pages/ObjectImages.aspx?source=hemnet&ObjektGID=OBJ6190_1219880287

 http://objekt.fastighetsbyran.se/Templates/Pages/ObjectImages.aspx?source=hemnet&ObjektGID=OBJ6190_1261483236

JAG LÄNGTAR

Efter detta,dags att börja planera inför framtiden.
Behöver en till kollega och bästa vän som håller i minst 11 år,gärna lik den som är ovanför.
Skall användas i jobb och tävling. 
Men jag ska låta mig själv längta ett tag till...

WEDDINGS

It's that time of year, one of my favorites. when light arrives.
Today I have planned for the upcoming wedding photoshoots. 
After some years of impulsivity, I can say that planning is my best friend.

Vill aldrig här i från

To take a photo of a puppy

I don´t do instagram

But i do this 

http://mkfocus.tumblr.com/

LÄR MIG HA TÅLAMOD

MEN SNABBT!

Dags för en Panodil.

waiting for it to become an apartment

Utvilad

Ny vecka snart igen. Underbart att vakna och tänka OH MY GOD det blev en ny dag igen. Jag lever verkligen i nuet,börjar bli lite less på det. För jag bli verkligen förvånad och en aningen förbannad att jag inte gjorde mer av dagen igår.

Vi splittras och sprids med vinden,alla på hundgården. Det känns.
Och jag har funderat på varför det känns så mycket. Jag kom hit 2005 på hösten jag var 19 år, nu är jag 27 och bott alla dessa år 156 mil från min familj och vänner i Boden.

Jag är en människa som älskar att älska. Och jag älskar verkligen mitt jobb och mina kollegor. Det är verkligen min familj.Ångesten över detta har lagt sig nu,men sen i höst fram till vintern har varit tung.  Jag vet att ingen kommer gå upp i rök. Men det kommer aldrig bli vi igen.

Det känns som att jag gör slut med någon och på ett vis så gör jag det. Jag lämnar denna delen av mitt liv som jag förmodligen kommer se tillbaka på som den bästa någonsin i mitt liv.

Så mycket vi gått igenom tillsammans,så många övningar vi varit på.
Så mycket hund vi har tränat.
Och som jag har fått växa som person, tack vare alla er.

Jag vet att många av mina kollegor tycker jag är så töntig som tar detta så hårt.
Och jag känner mig delvis töntig. För det ÄR BARA ETT JOBB, men tydligen har det varit mer för mig än så.

Jag kommer att sakna att komma till jobbet och se alla överlyckliga hundar,att sätta mig ner i soffan och prata med alla (ingen nämnd,ingen glömd)och vänta till Klas kommer så där vid 7.50 :) Att få planera övningar och hålla i utbildningar, att få vara sitt riktiga jag. En engagerad person med rätt höga krav, enbart för att jag är likadan mot mig själv som mina soldater.

Vi har gått igenom en hel del och bland annat Mats dödsfall, som jag fortfarande aldrig kommer glömma.


Jag kommer också sakna alla soldater/anställda som passerat genom åren, som orkat med mig under intensiva perioder. Att få se er jobba med hundarna har varit ren glädje för ni är faktiskt duktiga!

Jag ska inte säga att detta är sista gången jag ser Försvarsmakten,men rent mentalt är jag beredd för nya utmaningar.

Så mina älskade kollegor,ni är bland det bästa jag någon sin haft 
2005-2013.